En tokrolig bok som jag faktiskt gillar, lite skräll då jag inte
brukar ta till mig den här typen av böcker. Man kan väl säga att Hundraåringen…
var starten till fler svenska tokroliga böcker, som Fredrik Backmans (mer om
Fredrik Backmans böcker HÄR och HÄR). Är det nästa svenska
litteraturexport? Men är världen redo för svensk sarkasm och ironi? En Belgare
skulle till exempel säkert tro bokstavligen på allt hen läste och tro att alla
svenskar är liiite annorlunda.
Hundraåringen är då inkluderad i ”annorlunda”,
den har sköna karaktärer med en känsla för dialog utöver de vanliga. Ungefär
som Yoda i Star Wars, har huvudkaraktären Allan ett eget språk. Det är som att
läsa en serietidning. Då den här tokroliga humorn i bokform var relativt ny för
mig, funderade jag på att avsluta boken efter de första 100 sidorna, vilket är
min magiska gräns om en bok förtjänar att bli läst eller ej. Insåg att jag faktiskt
gillade den och då historien bara växlar upp och blir värre (bättre) och värre
(mycket bättre), är jag glad att jag avslutade.
Borde nämna något om själva
berättelsen också. Den är rapp, och länkar ihop de mest osannolika personer,
platser och tid, men det känns .... alltid fullkomligt rimligt på något sätt.
Det är ju viktigt att skratta ibland, och det gör man när man läser den här
boken. Helt själv och högt.
The Hundred-Year-Old man who climbed out of the window and disappeared is insane. Great sense of Swedish crazy humor. Love the Yoda-ish style language and the characters. It´s a LOL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar