Blå skymning av Joan Didion

”I teorin ska sådana minnessaker hjälpa en att framkalla minnen. 

I själva verket hjälper de mig bara att förstå hur lite jag förmådde uppskatta nuet, då när jag hade det. Hur lite jag förmådde att uppskatta nuet då när jag hade det, är ytterligare en av dessa saker jag aldrig skulle klara av att inse.”

”Du har kvar dina underbara minnen' kunde folk längre fram säga till mig, som om minnen skulle kunna ge mig någon tröst. Det gör de inte.” 

Jag citerar mycket av Joan Didions böcker. Hon skriver så grymt bra att jag inte förmår mig beskriva det bättre än att rabbla hennes torra, klara och så otroligt vassa meningar. Om jag varit begåvad med hennes förmåga att konstruera så skira och skarpa meningar skulle jag släppt allt och bara leva på ord.

Blå skymning är en vacker bok om sorgen efter Joans dotters död 2005. Kanske mer känd är Ett år av magiskt tänkande som Joan skrev för att bearbeta förlusten av sin man 2003. Blå skymning är skriven på ett mer filosofiskt sätt än Ett år av magiskt tänkande, men ämnet är fortfarande sorg. Sorg, sorg, sorg och minnen är liksom allt jag kan säga om den här boken men även om den är sorglig så vacker – för den är sann.

Det var också i den här boken jag läste Begravningsblues av W.H. Auden för första gången (förutom att den citeras i ”Fyra bröllop och en begravning”), som ger riktigt begravningsstämning:

”Stop all the clocks, cut off the telephone,

Prevent the dock from barking with a juicy bone,

Silence the pianos and with muffled drum

Bring out the coffin, let the mourners come.

Let aeroplanes circle moaning overhead

Scribbling on the sky the message He Is Dead.

Put crêpe bows round the white necks of the public doves,

Let the traffic policemen wear black cotton gloves.

He was my North, my South, my East and West,

My working week and my Sunday rest,

My noon, my midnight, my talk, my song;

I thoughts that love would last forever: I was wrong.

The stars are not wanted now; put out every one.

Pack up the moon and dismantle the sun,

Pour away the ocean and sweep up the wood;

For nothing now can ever come to any good”.

Joan Didier hör definitivt till favoritförfattarna. Nedan också Joans böcker utgivna på svenska. 

- Lagt kort

- Ett år av magiskt tänkande (mer om den HÄR).

- Kalifornia: Min historia

- Bönbok för en vän

Blue nights by Joan Didion is a beautiful book about loss. If her One year of magical thinking was about grief, this one is about loss. Beautifully written and so sad. 

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie (orginal språk)

"Princeton, in the summer, smelled of nothing, and although Ifemelu liked the tranquil greeness of the many trees, the clean streets and stately homes, the delicately overpriced shops and a quiet, abiding air of earned grace, it was this the lack of a smell, that most appealed to her, perhaps because the other American citieis she knew well had all smelled distinctly".

Chimamanda sätt att skriva är bland det softaste jag vet. Som dunfluffar, även om innehållet ofta är långt från dunfluff.  Americanah utspelar sig i två länder, nja säg 3 länder; Nigeria, USA och Storbritannien. Och handlingen skildrar inte helt otippat kontrasterna mellan hur livet tedde sig i Nigeria och livet som utvandrad nigerian i USA och Storbritannien. Ifemelu är huvudpersonen som flyttar till USA och startar en blogg om hur det är att leva i USA som afrikan. Hennes ungdomskärlek Obinze hamnar i Storbritannien. Gillar det moderna sättet att skriva genom att lägga in blogginlägg som Ifemelu skriver emellanåt med avvikande typsnitt.

Fler böcker av Chimamanda Ngozi Adichie:

-         Half of a Yellow Sun (riktigt bra)

-         Purple Hibiscus (ej läst än)

Great book again by Chimamanda Ngozi Adichie. Shine a light on being an African in the US.

Analafabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson

"På sätt och vis var de lyckligt lottade, latrintömmarna i Sydafrikas största kåkstad".

Ännu en tokrolig bok av Jonas Jonasson, som skrev "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" (mer om den HÄR). Skrattar åt det osannolika i att en latrintömmerska från Sydafrika hamnar i Sverige med ett farligt vapen hon inte kan bli av med. Det är så mycket konstigheter i den här boken att jag inte kan räkna upp dem alla. Det är bara att luta sig tillbaka och småle åt alla tokerier. En skön verklighetsflykt helt enkelt.

Gillar extra mycket hur Jonas Jonasson får in Fredrik Reinfeldt och Kungen på ett sympatistk sätt, som extra knorr i senare delen av boken. Det är alla små detaljer och finurligheter från början till slut som gör Jonas Jonassons böcker lite oemotståndliga.

The Girl who saved the King of Sweden, is as funny as Jonas Jonasson´s first book "The Hundred-Year-Old...". Simply Swedish humor. 

Damn Good Advice (for people with talent) av George Lois

P

"Creativity can solve almost any problem - the creative act, the defeat of habit by orginiality, overcomes everything" George Lois

Klockrena one liners rakt igenom. Bokens numrerade 120 tips om hur du blir en bättre kreatör och visionär är kul. George Lois är en riktig gammal reklamget. Den här lilla streetsmarta bok faller mig väl i smaken. Älskar de klatchiga grafiska bilderna, varvat med klockrena tips om än lite burdusiga. Vad säger du om:

"1. There are only four types of person you can be. Identify yourself:
    1) Very bright, industrious (You're perfect)
    2) Very bright, lazy (A damn shame)
    3) Stupid, lazy (You'll just sit on your ass, so you're a wash)
    4) Stupid Industrious (Oh, oh, you're dangerous)"

"54. Never eat shit (if it looks like shit and it smells like shit, and it tastes like shit... it's shit)
If you are in a relationship (with your boss, supervisor partner or client) and you suspect that you are continually being used, admit it - you're eating shit. Without the courage to put an end to it, you'll never create great work. Put an end to it."

Skrattar högt och tar gärna åt mig att vara troligen nummer 4 på listan ovan. En 'shout out loud' reklambok som jag flippar igenom snabbt och med ett leende på läpparna. Inspirerar gör den också.

Fick den här boken rekommenderat av en trendig reklamare jag jobbade med på ett projekt. Perfekt present till den riktiga hipstern.

Born to run - Jakten på löpningens själ av Christopher Mcdougall

"I flera dagar hade jag kuskat runt i Sierra Madre i norra Mexiko på jakt efter en vålnad vid namn Caballo Blanco" - Vita hästen".

Där har ni början till en riktigt bra bok för att inte säga även sjukt motiverande om löpning.

Löpning är kanske den enklaste träningsformen. Det finns egentligen inga undanflykter, man kan springa varsomhelst och närsomhelst. I Born to run ger författaren en bakgrunden till ultra trail/terränglöpningens begynnelse och dess lätt bisarra karaktärer. För karaktärer kan man ju lugnt prata om. Man kan inte vara helt normal om man frivilligt kastar sig ut och springer 160 km i bökig terräng och liksom gör det med ett leende, om än något ansträngt.

Det jag gillade mest är att förutom lättsam och full av fakta, så beskriver den verkligen "löparens själ" så att man vill ut och fånga den. Jag skrattar också högt ett par gånger:

"Som tur var har Harvard världens bästa laboratorier för forskning om rörelseförmåga (vilket torde framgå av deras beredskap att föra in en termometer i en gepardstjärt), så alla fakta som Lieberman behövde fanns nära till hands".

Strongly recommend this book for anyone who is remotely interested in running and want (or maybe more need) a thourough tale and background on why running is so great. 

The house at sea's end av Elly Griffiths

"Two people, a man and a woman, are walking along a hospital corridor".

Kände inte till varken bästsäljareförfattaren Elly Griffits eller hennes karaktär Ruth Galloway som är arkeolog. Fick boken av en väninna, men den låg liksom bara där i bokhyllan. Plockade upp den till sist i brist på annat och efter bara några sidor var jag hooked. Det tog inte lång tid att läsa klart. Språket och att handlingen rullar på utan att fastna i detaljer. Det är såklart en crime med lite historiska nedslag och skönt lättläst. Skall läsa vidare av Elly Griffith's böcker.

Elly Griffith har en torr humor som jag gillar:
"Cheerful, thinks Nelson. He supposes though, at Irene's age, the in Memoriam column is just a way of keeping up with your friends - Facebook for the over-eighties".

An easy read. Not too many details and the bad guy/girl is not too obvious. First time I read a Elly Griffiths crime story but I'll do it again. 

Vad jag älskade av Siri Hustvedt

'Igår hittade jag Violets brev till Bill'. 

Snyggt och elegant bok om två familjer i en kultursnobbig New York - miljö. Mycket konst och komplicerade relationer. Känns väldigt New York och troligen därför jag gillade den, då jag dras som en magnet till allt som har med New York beskrivningar att göra, både vad gäller böcker, TV-serier och filmer. Ytterligare en New York hook är att Siri Hustvedt är gift med Paul Auster. Ni vet han som skrev klassikern New York - triologin…  

"What I loved", is an elegant book. It includes culture and cultural snobbism in New York.